De fick plats...

Jag måste givetvis skriva en fortsättningsblogg om alla böcker jag fick från min vänninna, hur allt gick, och hur allt fick plats... Sen så fortsätter jag med alfabetet...

När då äntligen OS var slut, kräftskivorna avklarade, och inget stod i vägen för mitt biblioteks-lekande, tog jag itu med mina nya 160 böcker som skulle in i Laila Bibliotek.
Jag hade längtat efter detta sedan juni då min väninna gav mig alla dessa böcker. Trånat och sneglat på högarna i tvättstugan, där de fått ett tillfällig förvaring tills mitt normala liv gav mig tid att med njutning få leka bibliotikarie...
För er som inte har läst mina första blogginlägg, vill jag informera om att jag har mina böcker i bokstavsordning, på författarnas efternamn. Vilket medför att när ny bok inköpts och ska in i hyllan, måste jag flytta alla nästföljande böcker hela vägen från den nya författarens efternamn ända fram till Ö-författare... (extra mycket sortering om nya bokens författare börjar sitt eftermnamn på A...) Det ger ju sitt lilla jobb, vaför jag normalt brukar vänta tills jag har en lite trave böcker.
Men just nu hade jag alltså 160 st nya böcker, samt några nya som jag köpt själv, så summa summarum var det 168 st romaner som skulle sorteras in.
Problemet var ju inte bara jobbet att sortera in dessa i hyllorna, de skulle få plats också!!! Vilket var ett större problem. (Eftersom sorteringen är en njutning, så var platsproblemet egentligen  det enda problemet...)
Ända sedan jag kom hem från Italien för 3 veckor sedan, har jag smidit mina planer. Allt från att flirta med min man om att bygga lite hyllor, till att ta mig till Ikea och köpa några bokhyllor och flirta med min man om att flytta ut vårt sideboard med alla spritflaskor, och förvara dom i källaren istället...
Men jag slapp flirta med min man (jag gör ju det varje dag ändå...) för jag kom på att man kan utnyttja varje hyllplan lite bättre än vad jag gör idag.
Sagt och gjort, varje hyllplan är ca 28 cm djup, och en normal bok är ca 14-16 cm bred, vilket ger ca 10-15 cm kvar av hyllplanet. Om jag då trycker in alla böcker längst in på varje hyllplan, så kan jag lägga smala böcker framför de stående böckerna. Genialt!!! Se bild!
De flesta titlar och författarnamn står högst upp på bokens rygg, så om man lägger en eller kanske två böcker framför så ser man ändock det mesta på bakomvarande boks rygg. Jag är så nöjd med mig själv.
Nu när jag är klar, kan jag konstatera att det verkligen var genialt, för när jag placerat in den sista boken, Nan Östmans Ett slags sällskap så finns det ca 40 hyllcentimeter kvar på sista hyllplanet... Jag kan således köpa ca 20 böcker och veta att det finns plats... Strålande Laila!!!!!

För er som varit med allra första blogginläggen, vet också om att jag använt en gammal slitvarg, dator Macintosh Classic. (För er som inte läst om det, vet det nu..) Jag har under alla dessa år, sedan sent 80-tal registrerat mina böcker i denna fantastiska lilla dator (eller vad man kallar den.?).
Det senaste året, eller så.. har det grott ett litet frö i min hjärna, "tänk om den går sönder??" USB, CD-skiva eller annat sparbart verktyg, är bara att glömma... Macintoch Classic har ingen sådan modern funktion. Den enda möjligheten att spara ner är med en diskett... Diskett som inte har funnits på dator-tillbehörs-affärernas hyllor de senaste decenniet.. Och dessutom så finns ingen diskett-station i de modernare datorerna... Vad göra?? Jo, eftersom jag ändå skulle flytta om hela Lailas Bibliotek från A till Ö och lägga till 168 böcker, så tänkte jag STORT! Jag registrerar om alla böckerna i ett excellark i min nyare dator........!!! Nu pratar vi JOBB!! Se bild!
Men vilket underbart jobb sen!! Jag njöt i en vecka. All ledig tid sprang jag mellan bokhyllorna och min gamla Macintoch Classic och min nyare dator. Jag flyttade om och smekte mina böcker, jag registrerade alla romaner, och skrev av mina gamla recentioner som gjorts genom åren. Jag led de kvällarna som vi var tvungna att gå på fest, på krogen med kamrater och umgås med vänner. Mitt vanliga jobb (jag säljer elektonik komponenter) störde med dess krav på orderläggning och fakturering. Kunder som ringde med sina tekniska frågor, då jag bara hade Henning Mankell och Kerstin Ekman i huvudet...
Min man, som är en mycket snäll man, hade överseende, och sa inget om att jag ockuperat hela matbordet, och tvingade honom att duka fram maten utomhus om vädret tillät, eller så framför Tv:n, vilket han absolut inte led nämnvärt av. (Snarare är det väl jag som får lida för det i framtiden, då han fortsätter den vanan och jag inte kan ifrågasätta detta, då det var ok nu...) Däremot är han glad att jag äntligen är klar, så han kan ha en normal konversation med mig, utan att jag svarar kryptiskt med boktitlar och författarnamn istället för "jo tack, jag mår bra, haft mycket att göra på jobbet" och annat normalt man prata om till middagen....


Avslutningvis vill jag bara säga; Det känns tomt... jag saknar mina stunder med registrering, bokflytt, pusslande i hyllorna och framförallt, smeka ryggarna och stanna upp med en bok och läsa på baksidan och längta att få läsa den... Åhh tänk om någon annan kamrat kan komma med nya 160 st böcker..


(1156)